Fantasi

13 September 2009 När jag var liten gick jag i en så kallad B-skola, dvs man gick/går i 1-2:an, 3-4:an och 5-6:an. Blandade klasser alltså. Så gjorde (gör?) man på landet när det bara finns 7-10 barn i varje årskull. Det jag gillade mest var svenska när man fick plocka en bild ur en kartong som fröken Gina hade och sen fick man fantisera om den bilden och skriva en berättelse/uppsats. Jag kom och tänka på det i dag, för jag har inte tagit någon bild i dag och hittade den här som är av mina favoriter från vår bröllopsdag. Nu är den ju inte så mycket att fantisera runt men ändå (historien upprepar sig från i går när jag hittade en gammal bild från mobilen att blogga om)

Mina skolår var fantastiskt bra. Kunde läsa, skriva och räkna när jag började 1:a klass och fick tidigt beröm och växte av det och fick tidigt en stämpel att vara "en duktig elev" och var det ända till högskoleexamen var avklarad. Då tänkte man inte på det men när ens egna barn nu går i skolan (en är ju klar, den 2:a tar studenten 4 juni så snart är det bara Axel kvar) har jag tänkt på det desto mer. Mina barn är ju både och. Någon har varit som jag, någon som ganska tidigt (de börjar/stämplas ju redan i 6 års nu för tiden) fått en stämpel att vara en stökig, mindre duktig. Det är som omöjligt att få bort fast åren går och de mognar med den. Sorgligt. Många lärare är det också som gillar stillasittande småflickor och ganska få är de lärare som gillar killar som syns och hörs. Ingen av mina barn är några mesproppar. De är lärda att frågasätta och argumentera när de tycker saker är fel. När skall man annars lära dom det om inte från de är små? Som vuxna ute i arbetslivet, ute på resor, ja överallt måste man ju ha skinn på näsan. Inte uppskattat av den svenska lärarkåren. Nu när Axel börjat den skola han går i dag har jag för första gången under mina pojkmamma år träffat en lärare som gillar grabbar som mina. Tack för det Andreas!

Nu kommer Magnus med sushi!

PS Har tränat i dag, således 2 ggr denna veckan, fy fagerlund vad jag är bra! DS