25 april 2009

Dialekter



Det här med dialekter är ju roligt. Det tyckte jag inte när jag var 16 år och flyttade från Smedjebacken till Tumba. Jag skämdes så fruktansvärt att jag helt enkelt höll tyst när jag inte var tvungen att prata. Bussarna upp till Storvreten gick bara vissa turer till min hållplats. Man var tvungen att fråga chauffören om just den bussen gick till Toppvägen. Jag tyckte alla tittade och skrattade åt min töntiga dialekt. I dag har den nötts av men den lilla dialekt jag har kvar är jag rädd om och vill ha kvar. Detta inlägg apropå staden där jag nu är. Vilken go dialekt! Men jag bräker nog på med mitt dalmål, och nu kan ni ju alla öva lite :o)

Mannen har just gått på föreläsning, de 2 han ville gå på i dag är endast för medlemmar. Den första handlar just om underrättelsearbetet i svensk kriminalvård och den som är kl 11 är Barbro Jönsson Gängstriderna i Göteborg. Vill jag också höra :o( På em är det en föreläsning om Bensodiazepiner, men då ämnar sällskapet ut och dricka öl på avenyn, det vill man ju heller inte missa.

Underbar dag, varmt och sol. Från vårt hotellrum ser vi hela Liseberg!

1 kommentar:

Anonym sa...

Dalmål som är så fint! Härligt med dialekter!
Bor ni på Panorama eftersom ni ser Liseberg?Ha Ha det så trevligt! Själv flyttstädar jag i Hammarbyhöjden. Fy så tråkigt. Men nu har jag gjort mig förtjänt av ett glas rosevin. Ha det gott.
Kram mamma