En Ålandsresenärs dagbok del 3

Hemresan Eller kapitlet om Röv-Eva, päronmuskeln och Kentas lavemang.


Efter att äntligen blivit insläppt i den hytt som jag en gång hade en nyckel till så var det bara att smörja ansiktet och gå och äta frukost (jag ides inte fråga någon av mina sovkompisar om de hade någon ansiktskräm med sig) Det är dock inte frukosten ni ser ser på bild här utan en portion av Hasses lunch. 5 nacochips, 2 prinskorvar med tillhörande oliver samt ett glas rödtjut (av den sämre kvaliteten, den som finns i Vikinglines vintank där jag starkt misstänker att de häller tillbaka alla eventuella slattar som gäster lämnar kvar) Yummi, precis vad kroppen skriker efter så här dagen efter kvällen före :o)

När frukosten var avnjuten började vi känna oss lite skakis och bakis. Bar av rakt ner i hytten (Kamilla och Annelies för här brukar vara en god och trevlig stund på en klassisk tjejgängs -Ålandsresa, den delen som mest handlar om relationer, skratt och flams och då skall man ju bara vara i samma hytt allihop) Således även denna resa. Dörren var dock inte helt stängt så innan vi visste ordet av hade vi sällskap. Kanske de kallade Eva för Röd Eva (men hennes pikétröja var inte röd utan ceriserosa) eller så var det Röv Eva (mycket roligare) Vi bestämde oss för det senare. Under denna tid i hytten kom vi även på att Annelie kanske är lite lite lesbisk och jag kontrade då med att jag är väldigt heterosexuell (det säger min syster Åsa som är lesbisk på riktig så hon om någon borde väl veta?!)

Hur skulle ni tolka om någon sa att ni hade en kulglass stjärt? Beror på vilken glass kan man ju tycka. Daimglass, gropig och småkulig? Vet inte men jag tror (vill) att det skall vara en komplimang (vanilj eller nougatglass utan bitar)

Evas röv har ju en tid haft symptom från sin nedre del samt låret. Kamilla visste med bestämdhet vad det kunde röra sig om: Det var fel på päronmuskeln. Vi andra var skeptiska men jag har googlat på saken! Kamilla måste åsyftat det som kallas falsk ischias!

http://www.kiruna.fhsk.se/docs/040209131925_iskiasrapp.pdf

I samma artikel hittade jag uttrycket: En timmes smärta är lika lång som ett dygns njutning. Något att tänka på (jag gör det fortfarande..)

Efter att snabbt ha handlat på Tax-freen var det dags för lunch (just fan, vi hann ju med en öl i puben innan)
Vi åt buffé på både ut och hemresa. Går ju att variera om man är lite taktisk. Jag åt räkor och lax på kvällen och vegetariskt (mest oliver och kronärtskockor) på hemresan. Lite brylépudding och ost slank visst också ner om vi nu skall vara petnoga.
Jag som bara trodde det var sjuksyrror som kunde prata kiss/bajs/slem och kräks vid matbordet fick är insikten att så är inte fallet. Kenta som ni ser till bilden berättade en underbart rolig historia om när han hade ätit och druckit lite för mycket utan att gå på toa. Slutade hos doktorn med ett vattenlavemang. Låter inte så kul och var det kanske inte just när hände heller, men jag lovar att det var verkligen en rolig historia.

Efter att ännu en gång blivit tillsagda att de stängt restaurangen var det bara dags att gå ner och packa i hop sina grejer för att gå av och åka hem. Underbara resledare Kamilla hade bilen i stan så jag fick skjuts ända fram till dörren. Så här trött var Eva i bilen på väg hem. Till skillnad från oss andra nyponrosor som satt och kvittrade och sjöng

i bilen ;o)