Mord i sinnet

 

Sedan i slutet på förra veckan börjat jag misstänka att någon försöker ta livet av mig. Varje gång jag kör bilen mer än en mil blir jag så otroligt trött/sömnig. Gissningsvis har någon mixtrat så det läcker in kolmonoxid i min fina blåa saab. Gäspar så käkarna går ur led. Jag tänkte att det kanske var en slump först men när Jenny på jobbet sa att hon upplevt just samma syndrom (hon sa det INNAN jag berättat) Kan någon ha mixtrat med våra bilar? Vad finns för motiv? Jag tänker annars ofta så, när jag raderar sms och samtalslistor, att man kanske försvårar för polisen att utreda ens eventuella mord. Sparar alla gulliga och rara mess från barn och make och tänker att polisen ska fatta vilken otroligt populär människa man var och hur djäkla viktigt det är att dom får fatt på besten som haft ihjäl den 43 åriga 3 barns mamman. Eller man kanske blir kallad för den 43 åriga sjuksköterskan på löpsedlarna? Undrar vad dom väljer?

En lätt tolkning kan ju vara att jag sett och läst för många deckare? Hade inte läst en enda för 5 år sedan och jag tror det var Liza Marklund som gjorde att jag fastnade i denna genre. Tar ändå och packar 2 till Koh Lanta, de har legat och samlat damm på nattygsbordet ett tag och nu är det dags. Pappa mår redan bättre och kommer i morgon. Jag har 2 dagar kvar att jobba innan vi far. Vi lyfter på onsdag kl 21 så jag jobbar även på onsdagen då jag är av den typen att jag aldrig i hela livet lyckats med att samla på mig ett berg av gamla semesterdagar som ens arbetsgivare tycker att man måste ta ut. Tyvärr.