Lovley weekend

Solen sken och vi fick en riktigt fin sommardag. Vi som nästan trott att sommaren gett upp för i år. Några timmar på stranden och en halv gul sol (boken jag läser, handlar bl.a. om Biafrakriget*) Mamma och Lennart var ute och åkte motorcykel och tittade förbi! Hade med sig fint kaffebröd men då jag antar att trots nötterna på toppen skulle de nog inte vara särskilt GI vänliga, lät jag bli. Lukas med kompis Jonas kom också ut. De var sugna på att fiska och mannen gjorde de sällskap. Lukas undrade fint om jag kunde stanna hemma, tydligen har jag dåligt tålamod för fiske, så rätt så rätt. Tålamod hade de nog men tyvärr  ingen fiskelycka. Grillad oxfilé med sallad och färskpotatis i ugn och mycket trevligt matsällskap bjöds det på. Bearnaisesås också såklart. Lukas var ju där och gissningsvis består hans kropp snart till 75% av bearnaisesås :o) Fast hård sådan. Vi följde grabbarna till bommen och släppte ut dom och på väg hem därifrån.. Träffade vi Johan och Annica som hade varit och fångat kvällssolen vid fyren. I morse sken solen med sin frånvaro. Vi packade i hop, städade och åkte hem. Väl hemma har vi varit ute och letat svamp. Mitt tålamod är ju inte det bästa (otroligt mycket mygg!) Efter en timma gav jag upp, åkte hem och sedan för att handla. Mannen gick en runda och kom nu hem med kantareller så vi får till middagen i alla fall. En bra helg men oj, vad den gick fort!

* Biafra. Vart ligger det tänkte jag och kom i håg devisen som man jämt fick höra när man var liten och inte ville äta upp maten: Tänk på barnen i Biafra. Har inte ägnat så värst många tankar om landet sedan dess men förstod aldrig hur dom barnen skulle bli glada i fall jag åt upp min mat. Nyfiken som jag är tog jag reda på saken och om du också är intresserad, klicka  här.