Ömhetsbevis och Hypnotisören

I morse när jag vaknade läste jag ut Hypnotisören. Inte lika bra som alla sagt men bra! Sen tvingade jag med mig Johanna på en riktig långpromenad. Tung med massor av pulsande i orörd, snöig terräng i 2 timmar. Våra kroppar behövde det. En mycket god apelsin blev belöningen väl hemma.

När jag körde Axel till träningen i morse veckohandlade jag, har nu matsedel och matvaror hemma för hela veckan. I dag åt vi Paella, supergott! Axel som åkte till John efter träningen lär inte sakna den, Malin var inte heller överförtjust men vi andra älskade det :o)

Jag hyr hem filmer från lovefilm.se som jag redan sett för att jag tycker att Johanna ska se dom. Vi såg en sån nu. Oj, vad jag gråter när jag ser denna film, det var säkert 15 år sedan sist jag såg den och jag gråter liksom lite mer varje gång, i dag fick jag snyta mig i tröjärmen. Kanske för att man identifierar sig med den cancersjuka mamman. Kanske för att det små pojkar hon tar farväl av (han är så söt den lilla mellanpojken!)och kanske för att den visar att livet och äktenskapet kanske inte alltid är så djäkla perfekt (som det alltid annars är, särskilt i amerikanska filmer)

Nu ska jag gå upp och gosa med mannen som ligger i sängen och ser på OS, jag är helt dj-a ointresserad men vill han inte gosa kan jag börja på en ny bok...