...ska man väl vara glad att det inte är. Jag undrar hur livet som pensionär blir, om måndagsångesten är lika stor då? Kan jag inte tänka mig, å andra sidan är det ju ingen större skillnad på måndag och lördag för riktigt gamla människor som min och mannens mormödrar exempelvis. De gillar kanske måndagar mer för det finns mer personal en måndag än på helgen? Vi har också mer samtal på jobbet på just måndagar än någon annan veckodag, märkligt kan jag tycka då jag gissar att vare sig virusar, bakterier, benbrott eller andra åkommor kan veckodagarna.
Efter jobbet var jag på utvecklingssamtal i skolan med Axel. Det gick så bra så. Jag är evigt tacksam för att Axel i 7:an fick en manlig mentor. Allt för många jag träffat genom mins barns skolår är "fröknar" som mest gillar stillasittande flickor. Jag som är mamma till 3 grabbar varav 2 med myror i rumpan (och glappa käkleder, vem dom nu ärvt det av ;o)) har fått stångats med dessa damer. Att be ett barn som har svårt att koncentrera sig att vara still och tyst är ju som att be en döv lyssna. Dom rår ju inte för det alltid! Grrr. Sista skolåret i den svenska grundskolan är snart över för mitt yngsta barn, och det är jag i ärlighetens namn oerhört lättat över. Heja Axel (och Oskar och Lukas) vad ni gjorde det bra!
Naprapaten har också hunnit med, han ser stora resultat av mina övningar, dock har jag ju haft huvudvärk i veckan men jag gissar att den är oerhört lättretlig och att den inte ger sig så himla lätt. Jag ger inte upp så lätt!
Efter jobbet var jag på utvecklingssamtal i skolan med Axel. Det gick så bra så. Jag är evigt tacksam för att Axel i 7:an fick en manlig mentor. Allt för många jag träffat genom mins barns skolår är "fröknar" som mest gillar stillasittande flickor. Jag som är mamma till 3 grabbar varav 2 med myror i rumpan (och glappa käkleder, vem dom nu ärvt det av ;o)) har fått stångats med dessa damer. Att be ett barn som har svårt att koncentrera sig att vara still och tyst är ju som att be en döv lyssna. Dom rår ju inte för det alltid! Grrr. Sista skolåret i den svenska grundskolan är snart över för mitt yngsta barn, och det är jag i ärlighetens namn oerhört lättat över. Heja Axel (och Oskar och Lukas) vad ni gjorde det bra!
Naprapaten har också hunnit med, han ser stora resultat av mina övningar, dock har jag ju haft huvudvärk i veckan men jag gissar att den är oerhört lättretlig och att den inte ger sig så himla lätt. Jag ger inte upp så lätt!
1 kommentar:
Bra jobbat. Hoppas huvudvärken kan hållas på avstånd.Kram mamma
Skicka en kommentar