Mina barn. Fast dom är stora nu och jag ska vänja mig att inte se och röra dom varenda dag. Jag brukar alltid säga att jag saknar småbarnsåren, varför då frågade min kompis Ulla mig nyligen. Nu har jag kommit på det. Man räknade in dom på kvällen. Man hade kontroll på vilka dom var, vilka dom var med, man hade koll på när de var glada eller ledsna. Nu är det bara att lita på att allt blev bra. Att de blev de självständiga, trygga vuxna man hade som målbild. Snygga är dom i alla fall. Och hyfsat lyckliga. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde och jag hade roligt nästan hela tiden.
Puss på er älskade ungar, vilken tur jag hade som fick just er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar