I dag har min morfar dött. 08,31 så dog han plötsligt. Eller så plötsligt det kan bli om man är 85 år. Oväntat iallafall. Mamma ringde mig på jobbet, jag klickade bort det eftersom jag var upptagen av ge sjukvårdsrådgivning till någon nästäppt Stockholmare, då fick jag ett sms att jag skulle pinga henne (mamma är inte jättebra på att använda T9) Hon skrev att det var viktigt och då anade jag ugglor i mossen. Tog ett samtal till efter det med mamma men sen började jag gråta. Gick undan en stund, samlade mig och gjorde lite måsten men sen åkte jag till mormor för att trösta (och gråta)Stackars, stackars lilla mormor, hon ville ju dö först (och han var ju yngre än henne) När vi skulle in och säga hejdå så bad hon till honom att snälla, snälla ta mig med dig. Så rörande. Efter att ha gråtit en hel evighet hade jag en jättehuvudvärk. Åkte hem, tog ett piller, duschade och nu är det bättre.
Här ser ni ett foto på mormor Majvor taget samma tillfälle (suddigt, jag vet men det är taget med mobilen och den är inte värst ny)
Skulle jag beskriva min morfar med 2 ord skulle det bli glad och snäll. Han fick alltid mormor på gott humör (för hon har inte haft turen att få ett lika glatt humör)Må du vila i frid lilla morfar, vi ses i Nangiala.
1 kommentar:
Åh vännen vad tråkigt. Jag beklagar sorgen och tänker på dig.
Kram till dig från mig // Lotta
Skicka en kommentar