Som alias vår farbror Melker sa. En vanlig grå tisdag. Tänk om ens tid på jorden var utmätt och man visste när man skulle dö, då skulle alla minutrar man hade kvar vara värdefulla (den ÄR ju tidsbegränsad men vi vet ju inte hur lång tid man får) En del människor som är med om hemska saker (Göteborgsbranden, cancersjukdomar, svåra bilolyckor etc.) säger ju att efter en sådan händelse blir de mer rädda om de minutrarna de fått tilldelat sig, älskar mer, gör roliga saker, slutar sina tråkiga jobb och får ut mer av livet (och kanske just mer ur den grå vardagen)
Jag brukar säga till Oskar att det gäller att lära sig att gilla vardagar för livet består ju mest av dom. Ett hyfsat kul jobb med arbetstider som funkar (han skall ju egentligen inte ha ett jobb som tvingar honom att ställa klockan på 4.50) Att inte stanna i kompis eller kärleksrelationer som inte ger något eller ännu värre tär på en. Att inse att man själv måste ändra på det som inte är bra. Låter ju enkelt när man skriver ner det så här men alla kloka som läser detta inlägg och har några år på nacken vet ju att det betydligt svårare i det verkliga livet.
Åkte förbi IKEA på hemvägen, handlade ljus och glödlampor både hem och till jobbet. Handlade lite nödproviant (lök och bröd) innan jag landade hemma för att direkt köra lilleman (Axel som nu 14 år gammal är 179 lång) till ishallen. Magnus hade lagat mat när jag kom hem.
Nu har vi bestämt meny inför alla hjärtans dag på lördag och beställt kalventrecôte och hummer från vårt Delicard som vi fick av Björn som julkort (tack för det!)
Det här skall vi äta på alla hjärtans dag:
Förrätt: Hummer med chili och mangosalsa (hummer vet vi men salsan kan komma att bli ändrat då jag inte pratat med Magnus som saken)
Och till varmrätt: Grillad kalventrecote med palsternackscreme
Champagne till hummern (fick 2 flaskor när vi gifte oss men vi nöjer oss nog med en på lördag) och Amarone till entrecôten (fick vi också när vi gifte oss)
Måste spara många points ser jag...
Nu ska jag se Vänner på kanal 5 och sen läsa Dödergök (boken jag just börja läsa, Katarina Wennstam har skrivit den och den verkar riktigt bra) innan det är dags att hämta Axel.
Hejhå i morgon är det redan onsdag!
2 kommentarer:
Hm, ändra ja, det va något att tänka på, kanske dax nu!
Ninni
Det är så sant det du säger! Vi sa det vid ett antal tillfällen, den där sommaren i Grekland, att det var så här man sklle leva. Det var inte så svårt att ta vara på livet när man var tjänsteledig i tre månader och fick umgås dygnet runt. Det svåra är som sagt att få det livet med jobb och rutiner för tyvärr behöver man ju pengar. Vi funderar i stort sett daglingen på hur man ska göra och vi hör av oss när vi kommer på lösningen :)
Skicka en kommentar