Och det är samma sak. Jag har i dag SLAGITS av insikten att min ena unge flyttar 94 mil från mig och jag kan inte se honom så ofta jag vill. Han har varit här och sagt hejdå. Och vi har planerat när vi ska ses nästa gång. Kollat serien och almanackan och när vi ska åka upp och hälsa på. Och jag har gråtit fast jag inte skulle. För samtidigt är det ju väldigt, väldigt roligt, att han fått ett bra kontrakt och att han ska bli sambo med sin fina Isabell och att det vart just Luleå där vi (nästan) har kontor.
Mannen har kommit hem, pappa har kommit och flickorna likaså. Axel har flytt till pappan för att slippa byggkaoset. Och jag är ledsen fast jag har så mycket att vara glad åt. Knäppis.
10 kommentarer:
I bland kan man ju få vara ledsen fast man har det bra, du går ju på sätt o vis in i en ny fas i livet, där ett barn flyttar långt bort. Det kan ju räcka för att man kan känna sorg, men glöm inte att du alltid kommer att vara mamma och finnas som en trygg bas i livet för dina nära o kära. Hälsn en läsare (som tycker du skriver kul o intressant o roligt)
Javisst är det blandade känslor, men som sagt navelsträngen kan bli hur elastisk som helst. Det allra viktigaste för en mamma med vuxna barn är dom ska alltid veta att man finns där när dom behöver en. Alltid!
Kramar från
Dennis har bott i Piteå en säsong och oj va jobbigt det var i början. Men sååå roligt när man får åka upp och hälsa på / Anna-Zara
Du står Lukas nära och gråter för de 94 milen. Det är sunt att gråta en skvätt eller två tänker jag. Tänk så hemsk att inte bry sig. Sådana mammor finns, tyvärr. Vad ska Isabell göra på dagarna.
Bamsekram till dig min älskade vän
Jag blir ju alldeles gråtig bara av att läsa bloggen. Det kommer bli så bra så. Kram på dig.
Här kommer en tröstkram från en som vet hur det är att ha sin son på långt avstånd.
Kraaaaaam
Och det finns ju alltid dom som har det värre.. försök tänka så, men tillåt dig att vara ledsen! Tänk dig min mamma som hade båda sina döttrar i Kanada över ett år!!
Det kommer bli så bra ska du se, kram på dig
Förstår att du är ledsen - men samtidigt glad.
Det är ju en himla tur att det är 2011, då tar det ju inte mer än någon timma att ta sig dit med flyget, ni kan messa, msna och maila. Hade varit mer problematiskt 1975!
Kram på dej, och saknar du någon att bry dej om lite extra så får du gärna bli extra matte till Dio!!
Styrkekramar till dig! Och även till Lucas såklart. Sköt om er.
Ja mina tårar kommer då och då och jag vet att saknaden av Isabell kommer att bli så stor...men som vi sa..det här kommer bli bra trots att det är 94 mil emellan. Och stora vårfloden (tårar) kommer när jag o Linnea kör upp Isabell till sin sambo Lukas de 94 milen - till Luleå i sommar. O då kan vi göra ett stopp i Sundsvall där min syrra bor - för att sen fortsätta de 54 milen till Luleå. Och vilken tur att vi har en Återförsäljare i Luleå :-) Kram Helen (Isabells mamma)
Skicka en kommentar