Den här bilden tog jag på Samos. Ser ut som en Hibiskus men med något fransigt i mitten (och ett bi) och vare sig bladen och formen på själva busken var olik. Säkert någon kusin.
I går ringde mamma. Hon hade varit hos mormor i Tumba och ögnad igenom Mitt i Botkyrka. Där hittade hon en dödsruna på en gammal kompis till mig. Jag och Agneta lärde känna varandra på Uttrans sjukhus och var rätt tajta under något år. Vi fortsatte träffas några gånger per år även sedan vi fick barn. Sen upphörde kontakten och jag mötte sist Neta på pendeltåget. Hon hann summera sitt liv på någon minut och det hade inte gått så bra för henne, nu ett par år senare är hon död och hennes 3 barn har ingen mamma. Så himla sorgligt. Må hon vila i frid.
Massor att göra på jobbet, åker dit rätt tidigt och hinner få en del gjort på morgonen. Det tråkiga med att bo med barn är att man inte vill åka hem från jobbet. Man får alltid börja med att städa. Jag blir fanimig galen på ungar som inte kan plocka reda på sina grejer/duka bort mellis smulor (äggskal och knäckebröd i dag) Åkte och tränade direkt efter att jag röjt här hemma. Således hade jag tränat klart innan jag körde Axel till Scaniarinken. Det var bra och kommer att upprepas. Chattat med Lukas, telefonerat med Oskar och bara 3 dagar kvar att jobba denna vecka gör att jag känner mig rätt tillfreds med livet (trots äggskal/knäckebröd) Jag och maken ämnar åka till Prag på fredag morgon för att fira 1-årig bröllopsdag. Hur fort gick inte det året?
3 kommentarer:
Hörde om Agneta. Tankarna går till barnen!
kram
Gun
Ja må vi alla fånga den dag som är! Var rädd om er
Kram mamma
Nej vad tragiskt! Usch,fy å hua.
Ja, inte är det roligt att plocka upp efter andra. Det är lätt att man börjar låta som en bitter.... då. Men vad fan ska man göra? Man vill ju inte gå omkring i skiten. Kanske man kan vägra åka hem innan det är skinande rent? Risken är väl då att man aldrig mer får återvända hem. Å det är ju tråkigt också.
Skicka en kommentar