När Estonia sjönk gick ju massa dråpliga historier runt som vissa tyckte var HEMSKA och vissa kunde skratta åt. Om bogvisir och annat. Kommer ni i håg?
I går berättade min Axel en historia som är likadan och jag skrattar så himla mycket åt den fast den är så hemsk att jag skäms.
Vet du hur barnen i Fukushima mår?
Strålande!
Är man en ond och hemsk människa som kan skämta om det mest allvarsamma?
1 kommentar:
inte tror jag man är ond och hemsk som skrattar åt skämten, jag tror det är ett sett att bearbeta det hemska.
kram
Skicka en kommentar