Mormor som repade sig efter dramatiken tidigare i veckan i och fick åka "hem" igen är ånyo sämre. Tittar upp ibland men jag vet inte om hon vet vem jag är. Ojar sig mellan varven eller kanske hon bara försöker harkla sig? Kan inte låta bli att jämföra med ett spädbarn som inte heller kan tala om vad behovet är. Nu sitter jag här och håller handen och hoppas att hon inte lider. Tankar om liv och död och att det är lika naturligt att dö som att födas.
3 kommentarer:
Skruttgumman.
Vad jag förstår så har mormor känt sig färdig med livet sedan en tid tillbaka. Det finns också något vackert i det tänker jag. Känslan av att ha levt klart. Det du gör nu, att sitta och hålla handen, det är det finaste man kan ge en annan människa.
En kram till dig från mig min älskade vän.
Även om det är naturligt så är det sorgset.
Men det viktigatse är att hon har det bra och inte plågas.
Kram
Skicka en kommentar