Min mormor kämpar på och lever alltså ännu. Jag åkte dit efter frukost och kom hem nu. Man får lite distans till hockeyn liksom. Hur viktigt är det att komma till slutspel? I går när vi kom hem från matchen var ingen av oss någon muntergök. Tysta satt vi och surade i soffan och gick och la oss rät tidigt. I dag känns kvalserien mer som: Ok ta oss om ni kan, ni har inte en chans!
Den andra sidan av att min mormor är svårt sjuk är att vi får träffas i familjen. I dag var vi många. Jag och moster Ulla och Tibbe var där först, sen kom Eddie, mamma, Christer, Gun & Ubbe. Vi har pratat om mormor och hennes rätt ovanliga liv. Född med fader okänt sommaren 1922, uppväxt i fosterfamilj. Vad tiden led blev hon själv mamma till 5 barn och detta med med fyra olika pappor. Det kräver en stark och ganska frigjord kvinna för tiden. Min mormor Majvor Elisabeth. Skruttgumma.
Nu vankas det middag, receptet hittade vi här. Trevlig söndagskväll på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar