Gråt

I dag är jag ledig. Man har nämligen rätt till det när ens nära anhöriga skall begravas. I dag ska vi säga tack och hejdå till vår mormor, mamma, gammelmormor, gammelgammelmormor. Jag som inte gråtit ännu kommer säkert gråta så jag skakar. Jag tror att det beror på att av de nära och kära jag förlorat (farfar, farmor, morfar) har ingen dött mer naturligt. Hon ville dö och jag hann säga hejdå. Lika naturligt som att födas. Å, andra sidan vet jag att under begravningar visas ett bildspel i ens inre med alla minnen man har och det är då vetskapen slår till att det aldrig mer kommer att hända, att döden är oåterkallelig liksom.

Det är då dom kommer tårarna*

Nu skall jag duscha och baka kladdkakor till begravningsfikat. Och packa näsdukar.

 

*Ska passa på att fälla några tårar för Sportklubben också