Sitter framför TV:n med laptoppen i knät och använder den som skämskudde. Tycker så synd om de som söker till idol och som blir heldissade. Har dom ingen mamma eller kompis som törs säga att de inte kan sjunga särskilt bra? Å, andra sidan vet jag ju att det är ett underhållningsprogram och att det ingår, och kanske tom är beställt eller skådespelat sig till en minut så här när det är audition. Men ändå.
I dag har jag lyssnat mig igenom 2010 allas sommarpratare. Sist ut (för mig som laddat ner alla i min Ipod) var Anna Odell, uppmärksammad för att ha agerat psykotiskt vid en iscensättning på Liljeholmsbron i Stockholm. Det handlade om det och om viljan och vikten av att se verkligheten ur nya perspektiv. Jag tyckte programmet var riktigt bra. Anna har själv fått diagnosen schizofreni för många år sedan och det var intressant att höra henne berätta om tiden då hon var så sjuk. Det skulle jag vilja höra mer om och fram för allt hur och när hon blev frisk (diagnos med tämligen taskig prognos) Och hon lyckades sannerligen få igång en debatt om psykiatrin. Heja Anna, må du få leva frisk och lycklig i ett långt liv!
3 kommentarer:
Nej Idol är inget för mig då min tröskel för att skämmas för folk på TV är väldigt låg. Jag har inte ens kunnat se Ellens show när jag varit sjuk för att det hela tiden är på gränsen till att jag skäms.
Om 8 dagar...
hihi Ellen tycker jag om men tittar inte på Idol förens allt det tramsiga är över.
Jag zappar. Jag tror många bara driver med hela grejen.
Skicka en kommentar