Jag brukar ju säga att det alltid finns 2 sidor av en sak. Som att frysa, man blir fast i hullet av det och man är faktiskt snyggare när man fryser än när man svettas. Men nu börjar även jag få nog av det. I Vasa är det –25 grader. När man snörvlar inåt genom näsborrarna fryser dom fast invid skiljeväggen och örsnibbarna känns nekrotiska. Jag har således inte gått någon långpromenad då jag vare sig packat termooverall, långkallingar eller mössa (hur stor plats tar inte en termooverall i en liten weekendväska?)
Således stannar jag inne på hotellrummet när jag inte är på kontoret. I går gick jag ner till restaurangen och åt en chevrésallad. Jag är måhända töntig men visst känner man sig “dum” att sitta ensam kvinna i en restaurang? Tack för att det fanns wi-fi där så man kunde läsa Aftonbladet och facebooka. Såg en kort stund på TV och somnade tidigt. I kväll äter jag middag med Helen som också jobbar på svenska sidan i vårt företag som bor i rummet bredvid, men jag gissar att även denna kvällen blir tidig. Känner mig nämligen lite jet-laggad på morgonen när klockan ringer. Fast jag jobbat natt i massa år och är van att vända på dygnet :o)
2 kommentarer:
Kylan och snöandet,japp det har snöat här hemma idag, börjar jag också ledsna på....
Att äta ensam är jättesvårt att hantera. Känns väldigt konstigt och är mycket tråkigt också.
Tack rara du för alla blanka tdídningar.
Kram
Två sidor av allt, ja det är ju bra med sömn :)
Kram
Skicka en kommentar