Reflexioner

I morgon är semestern slut. 2 veckor i maj gjorde att det bara fanns 2 veckor under Sveriges sommarmånader att plocka ut. Skall nog inte göras om så vida det inte finns sparad semester att plocka utav.
I går kväll såg vi filen om Cornelis Vreeswijks liv, gav intryck må jag säga och jag har tänkt på karln hela dagen av och till idag. I morse vaknade jag första morgonen av 4 utan huvudvärk. Man kan bli glad för lite. Kastade mig på cykeln till gymmet och gav järnet, tog i så svetten rann. Hemvägen tog jag via kanalen, lite ögongodis i vår stad….

Hem, duscha, sy ( inget mer avancerat än att fålla upp 2 par byxor) stryka och SEN cyklade vi till Linda och Fredrik och vi fick äntligen snusa lite bebis!

                                        Alfred Viljar med mamma Linda
Jag fick faktiskt hålla/gosa/snusa en lång stund innan han började kinka. När han sen kom till mamma Linda blev han så här lugn och trygg. Det var ju det allra bästa med att vara bebismamma, att man var den allra bästa att trösta! Jag blir ju aldrig mamma mer, 3 fick räcka för mig men jag längtar efter att få bli farmor.
Väl hemma har vi grillat kycklingspett, gjort hummus och tabbouli. Avnjutit detta tillsammans hela familjen (- Johanna som kom sent och mina stora barn som ju flyttar hemifrån för ganska länge sedan men de hör ju ändå till familjen, alltid!)
Nu skall jag så smått planera hösten. Jag gillar ju hösten så som en nystart egentligen mer än 1 januari. Nu har man haft tid att reflektera över vad man vill komma, hur man ska komma dit (nåja, så klar är jag kanske inte ännu) I höst planeras en resa till Sevilla in med roligaste tjejerna, en pappahelg med Gun och en Londonhelg med Oskar och Axel (lämnar här en viss reservation för att vi kan hamna i annan Europeisk storstad) Sen hoppas jag tillbringa några helger ute på Getis med kära mannen också. Apropå kärleken min, han har semester en vecka till.
                                                     Jag avis? Jätte :´(