Jag tänker på katastrofen i Afrikas horn. Medans vi i västvärlden äter så feta att vi får diabetes, högt blodtryck, hjärt och kärlsjukdomar (och faktiskt till döds) så svälter andra delar till döds. Hur kunde det bli så?
Jag såg på TV i går där de pratade om tidigare nämnda katastrof där pratade dom om mammor på flykt med sina barn och sa att de ofta var tvungna att välja bort några av barnen och lämna dom efter vägen. Alternativet var att dö själv och då skulle ju ALLA barn dö. Tänk er in i den situationen ni. I dag på jobbet pratade jag med Maggan, hon har jobbat som sjuksyrra i Afrika i 30 år av och till. Hon kan prata Swahili. Snacka om att göra skillnad!
Magnus är ute på Getryggen och snickrar på ett utekök, tog med sig döttrarna så jag är ensam i stan med Axel. Läser och ser på Sommarkväll. Trivs rätt bra!
Ha en bra lördagskväll ni som hittat hit!
5 kommentarer:
Världen är upp och ner, så är det bara. Konstigt att det fortfarande är så fast det är 2011. Jag känner mig lyckligt lottad.
Ha det fint fina du.
Ja man hade en jävla tur att födas just där man är född. Fy vilken jävla orättvisa det är. Vilket intressant liv hon måste ha, sjuksyrran som kunde swahili. Jag skulle också vilja jobba som de, men jag är ju ingen sjuksyrra.
Ja visst är det galet med en sån obalans och att det fortsätter år efter år.
De som viker sina liv åt att försöka ändra på detta måste ha rika liv.
Min kollega ska åka och jobba som volontär på ett barnhem i Sri Lanka i en månad senare i år. Hon kommer nog att få uppleva en hel del under den tiden.
Jag skickade ett sms till förmån för Afrikas horn, men det känns fjösigt. När vi var små pratade vi ofta om barnen i Biaffra. Kanska därför vi har fadderbarn idag. Sjuklig fettma och toksvält, ja någon balans finns ju inte.
Antar att köket blev toppen fint, bilder...
Ja, nog är världen orättvis alltid. Att behöva välja bort ett barn för ett annat måste ju vara det svåraste en mor kan utsättas för.
Skicka en kommentar