Ett handskrivet brev på posten men något tjockt i väntade mig när jag kom hem från fjällsemestern. Nyfiken som jag är slet jag upp brevet och blev både glad rörd. Tänk att Sussie tänkt på mig/oss när hon skördat massor chili.
Sussie och jag lärde känna varandra i årskurs 7. Vi bodde nära varandra och gick i paralellklasser. Jag tror att vi bara har träffats en gång sedan vi slutade 9:an och det var när vi hade "20 år sedan vi slutade nian fest"
Hennes mamma var kallskänka och min undersköterska och vi valde båda att gå i mammas fotspår. Jag i vården och Sussie med mat (och bak)
Hon bor i Kalmar och jag i Södertälje men vi träffas ju varje dag här i bloggosfären. Tusen tack fina Sussie för din omtanke ❤️
Fina recept och god inspiration hittar ni i hennes blogg "Hemma hos Sussie" här till vänster ⬅️
4 kommentarer:
Men så rart!
Mysigt med handskrivet. Händer ju inte var dag precis :-)
Kram
Men Marie, det var ju bara några chilisar. Nu är det jag som blir rörd.
(Och såklart glad över att nåt så litet uppskattas och bringar glädje)
Kramelikram
Vad gulligt! :)
Så gulligt!
Skicka en kommentar