...ligger jag i kökssoffan på Getis och löser korsord. Fångar stunden och känner att satan vilket bra liv jag lever. På jobbet är det som det är, springer i hjulet fast jag inte vet hur jag hamnade där och inte ens vet om jag vill. Men ibland åt det hur kul som helst och ibland vaknar jag på natten och det känns som om jag har en snara runt halsen eller en piska på ryggen. Antar att det är väl det jag är lönesatt utefter? Högre lön, mer ansvar (och befogenheter) på gott och ont.
Innan vi kom hit var vi på ICA, där träffade jag Linnéa, en cool dam jag träffade på Hall. Hon var nu mer pensionär och trivdes med livet. Har tid att gå här och handla sa hon. Tid men inte pengar? Sa jag för det är ju vad typ alla pensionärer säger. Om mig är det inte synd så hon. Jag behöver inte äta kattmat, och här man jobbat i 50 år får man en ok pension. Så nöjd! Sån vill jag bli!
1 kommentar:
Njut bara njut. Själv är jag hyper stressad. Hatar stress....
Kram finaste Marie.
Skicka en kommentar