Milen

Sedan ett år ganska precis har jag gått en mil om dagen med några få undantag. När jag opererade bort livmodern och sköldkörteln hade jag uppehåll någon vecka. Det bästa med promenader är att det inte finns en ursäkt att slippa. Om man är tämligen nyopererad och har hållning likt en ostbåge kan man gå en mil låååångsamt och ta små vilopauser. Lika så om man är förkyld eller har ont någonstans. 

När man är frisk och är på väg till och från jobbet kan man gå fort. Vädret och mörkret är utmaningar som det finns lösningar för. 1 mil är ju också reggade kilometrar med Runkeeper. Den slår jag ju bara på när jag ska "promenera" Man går ju långt mer än så vet ju vi alla som haft en stegräknare på oss. Det är ju bara på helgerna jag går en mils rundor. På vardagarna blir det ju ofta 4,5 km + 2,5 km + 4,5 km. Knappt så man märker att man gör det! Det bästa med min vana är att man slipper "åka i väg" och träna (jag vet att det inte kan ersätta en promenad med ett styrketräningspass men jag promenerar inte för styrkan utan för att kunna äta utan att bli allt för fet). När jag kommer hem från jobbet är det redan klart. Frisk luft är en annan fördel, ju äldre jag blir ju mer uppskattar jag frisk luft. 

Mina bästa råd om du vill öka dina kilometrar (förutom att sluta ljuga för dig själv) : 

*Gå i stället för att åka bil/buss. Tänk alltid när du ska ta dig från punkt 1 till punkt 2, kan jag gå i stället? 

 *Sköna skor 

 *Ljudböcker, radio, podcast. Utan mina böcker hade det inte varit lika roligt.