Tjejmilen

Att sova gör under. Det måste hända något kemiskt eller neurologiskt i  hjärnan. Gick hem från jobbet vid lunch då det inte gick längre. Tog ytterligare en Sumatriptan och sov i 2 timmar. Nyvaken och så mycket bättre nu. Törs väl inte direkt ruska på huvudet eller gå med hårda steg. Nöjd med att kunna smyga runt här hemma. 

Fick en fråga från en kusin om jag inte ville springa tjejmilen med dom (de är tre systrar precis som vi) Egentligen är jag inte mycket för att delta i tävlingar jag inte kan vinna. Jag kan ju springa den sträckan en annan dag och slippa både trängseln och betala avgiften. Det enda anledningen till att delta är väl att man har ett mål. Läste någonstans att någon hade ett mål att spinga milen under 50 innan 50. Kan ju vara ett bra mål för mig som annars vet att jag kan kan springa en mil utan att stanna men är ju en långsam löpare och klarar det kanske på en timma (tjejmilen är ju rätt flack) Som bonus bor jag en natt på hotell med fina kussar och går ut och äter middag i Stockholmsnatten som belöning. 

I helgen kommer Malin och Johanna. I kväll äter även Axel och Elin med oss. Taco som sig bör en fredag.  I morgon skall jag till en gammal arbetskamrat och träffa fler från gamla jobbet. Skvaller, bubbel och god mat ser jag fram mot. 

Trevlig helg på er!