28 maj 2014

Egenmäktigt förfarande

Som jag längtat efter denna bok. Förra årets Augustprisvinnare och en mycket omskriven bok. 
Det är kanske inte jättebra att ha skyhöga förväntningar på en bok, för det blir svårt att få boken att leva upp till dem. Ester Nilsson blir kär, tappar allt logiskt tänkande och blir en romantisk fjolla. Ett uttryck jag ofta använder (om än ofta i skämtsam ton) är: Skärp dig! Och det är precis vad jag skulle säga till Ester om jag träffade henne. Språket är stort och med en vokabulär som jag finner högtravande och nästintill pompös. Och om Hugo Rask tycker jag inte. 

2+ får den, inte mer. Tyvärr.


2 kommentarer:

Mamma sa...

Läste ut den igår kväll. Håller med dig till pugnt och pricka.Ett vackert men högtravande språk. Fick läsa om meningar inte bara en gång.
Kram

Marie T sa...

Nä! En 5:a här! Det var ju det som var grejen, hon bad inte om ursäkt för sig och gav blanka f-n i könsroller och hur hon som försmådd kvinna "borde" bete sig. Han tog henne i anspråk - samt slängde åt henne ett tuggben då och då - och därigenom har hon rätt att kräva nån sorts svar av av honom. Egenmäktigt förfarande. Men även jag kände ibland att "gå hem nu, sluta, snälla" och skämskudden låg nära till hands. Men det var ju meningen! Å språket var ju klart som kristall. Intressant hur olika man kan uppleva en text. Nu har jag bombat din fina blogg med hela två inlägg, stalkervarning. Over and out for now ;)