40-talet

Såg ni historieätarna på SVT? Jag tyckte det var SÅ bra. Särskilt avsnitten om 40-talet och 70-talet. Jag är vare inte född eller uppvuxen på 40-talet. Mina föräldrar är det, mamma 1947 och pappa 1942. På pappas matbord fanns alltid gott om mat, inte lika gott på mammas. Kan bero på att pappa bodde på landet och mamma mer i samhälle. För enligt detta TV-program så var det de på landet (som kände en bonde) som var mätta och med de andra var det lite si och så.

Det var också efter att ha sett detta program som jag förstår att någonstans i mitt DNA finns en hel del 40 tal. För på 40-talet var det ont om mat. Krig, ransoneringskuponger och elände. Då sparade man mat, inget kastades eller “gick ut i datum”. Jag har så vansinnigt svårt att lämna mat. Man äter ju upp, för på 70-talet hade vi förvisso gott om mat men man skulle tänka på barnen i Biafra (även om jag aldrig fattade hur barnen där skulle bli mättare om jag tvingades äta upp ärtorna och morötterna) Således äter jag upp den mat jag tagit/fått serverad. Jag kastar inga matrester utan spar 4 msk brunsås/1 kokt potatis/2 prinskorvar/1 pannkaka/lite sallad eller vad som nu blir över. Tyvärr bor inte min pappa hos oss för född på 40-talet som han är, är han ej hejare på att äta matrester. Ingen som bor i vårt hus är särskilt bra på just det utan de står fins där i burkar i kylskåpet tills de luktar penicillin om dom, då åker de i soporna. Så dumt.

I morse kastade jag 4 dl mjölk som hade gått ut (trodde jag) för sex dagar sen (jag ville inte riskera att den skulle skära sig när jag hällde den i kaffet) Sen visar det sig att det bara är den 18:onde i dag och den bara var tre dagar gammal. Kan inte sluta gräma mig...