Jobbarkompisar

Ja, tänk vad många roliga och trevliga arbetskamrater man haft genom åren. Ulla, Maribell, Lotta, Karin, Geir, Kicki, Janis, Anne och Gud vet hur mycket trevligt folk man träffat på just jobbet genom åren. Jag som ju jobbar lite extra hemmifrån ibland på kvällar och helger hade i dag det mest nyfikna och genom åren sötaste jobbarkompisarna. Tyvärr alldeles för nyfikna. Ville gärna busa med muspekaren och kliva på tangentbordet. Åkte ut ur rummet trots idogt jamande så mattes hjärta blödde.  

Annars har tyvärr helgen gått i huvudvärkens tecken. Den kom tillbaks i fredagskväll och i går fanns den där i bakgrunden även om den inte gjorde mig sängbunden. I dag kvar bara till 5%. Förutom jobbet, bara hemmamys i soffan med kattfröknarna och make. En vecka kvar på gamla jobbet, sen lite påsklov innan vi går på det nya. 

Må solen återvända och huvudvärken fly ❤️

Livet går vidare

Livet går vidare heter Karin Wahlbergs nya bok. Den har jag börjat lyssna på i morse. Det är 50-tal i Ekstad (fiktiv stad) och boken är i sjukhusmiljö. Det är ju en fortsättning på Än finns det hopp och den verkar än så länge bra. 

Skitdag i går. Jobbade från huvudstaden då det vankades AW. Hade en aning till migrän när jag vaknade, tog ett piller, hjälpte noll och vid lunch var den fullt utvecklad. Så där att vänstra näsborren blir täppt och tårarna rinner ur vänstra ögat (min migrän sitter alltid i vänstra huvudhalvan). Tog ett piller till som såklart var lika verkningslöst. Vid 16 gav jag upp och åkte hem. Tillbringade således sen sena eftermiddagen och kvällen i sängen (med ett kort undantag när Pernilla och Simba kom och hälsade på) Vid 01 hade den inte släppt något alls och jag hade heller inte kunnat sova, annars har just sömn en grym effekt på min migrän. Tog ett tredje piller och la mig på spikmattan, somnade och är nu huvudvärksfri (om än mör) 

Och de fina kattfröknarna vek inte från min sida. De sov på min arm och på min mage. Busade en stund och sov vidare. Om Simba tyckte de inge vidare. Han brydde sig inte ett skvatt. Fröken Curie gömde sig under soffan och vägrade komma fram. Malala var nyfiken med rädd. Gömde sig uppe på en fönsterbräda i husses närhet. 

I går fick vi brev från Stockholmhem om ändrat inflyttningsdatum. 1 februari (i stället för 1 mars) Betyder att vi är Stockholmare om drygt 10 månader. I april ska vi välja tapeter, färg, spis etc. Spännande! 

En lugn helg framför oss. Lukas har kommit ner en snabbis för att kika på kattfröknarna och sin modersklubb (SSK-Tingsryd i kväll) Vi var sugna på att tjyvöppna sommarstugan (vi gör det annars till Påsk) men efter veckans kalasväder blev det ju mulet och kallare (vill inte skriva nederbörden som börjar på S)  Vi myser hemma med varandra och katterna i stället. Lite x-tra jobb kanske, god mat, biltvätt och nya Beckfilmen finns också med på agendan. 

Trevlig fredagskväll på er alla!

Ledig

Att trivas på jobbet är viktigt. Man är där rätt mycket. Nu ska jag byta jobb och har till min förvåning och stora glädje fått tagit ut några semesterdagar i slutet av den anställning jag nu har. Otroligt skönt! Här ska putsas fönster, umgås med katter och öppna sommarstugan för säsongen. 

I natt sov Malala med Magnus och Marie med mig ♥

Sovmorgon

Kan det vara så att kattfröknarna läser min blogg och förstod att vi tyckte de var lite jobbiga? I går kväll var de upp lite längre än oss och i morse sov de (nästan) tills klockan ringde! 

Och i natt sov de med mig ♥ (blir fortfarande tårögd av känslor när man får gosa med dom)

 PS Surdegen bubblar och lever! DS

Morgonstund har guld i mun

Eller, kanske inte? Det är jobbigt att ha småbarn (kattungar) när man börjar komma till åren sa den snart 44 åriga inspektörn när vaknade med kuddmärken i ansiktet och lite påsar under ögonen i morse. Än har våra små ljuvliga kattfröknar inte fattat att man kan gå ner själva på mornarna eller för den delen gå in och leka med någon av de stora människobarnen. 04.55 i morse så började det trampas runt ens ansikte/nyckelben/bröstkorg. Någon slickar en i ansiktet och kryper in under täcket och rivs lite. Låtsassov och slumrade till igen men gav upp 05,40.

De är så otroligt söta och sociala. Pratar och älskar att ligga i någons knä och sova (fröken Curies favoritplats är annars på tv-boxen. Varmt och gott) Så små katter, så stora känslor ♥

                   Vi älskar också att vara i solen

Kattfröknarnas rutiner

Så här ser våra dagar ut: 

Vi vaknar ofta väl tidigt runt 04-05 och spinner och trampar runt lite runt mattes ansikte/hals. Om hon låtsassover så somnar vi om. Hon vill gärna gå upp med oss vad än klockan är med husse har sagt åt henne att någon jävla måtta får det vara. Sen vaknar vi när klockan (mobilen) ringer. Spinner och följer matte (läs slingrar oss mellan hennes fötter) in i badrummet på övervåningen. Hon kissar och oftast vi med (vi har lådor på båda badrummen, en av lådorna skall få följa med oss ut till en sommarstuga har vi hört). Sen går hon äntligen ner och vi hänkar såklart. Racar runt lite, för man har mycket spring i benen när man är en liten kattunge. 

                                     Malala

Sen äter vi och dricker vatten. Sen kommer husse ner och vi tillbringar närmsta 20 minuterna åt att försöka få deras uppmärksamhet när de äter frukost. Vi biter i tidningen, vill smaka ost och kaviar. Sitta i deras knän och gå runt på bordet. Sen lämnar de oss ensamma!! Tur att vi inte har något tidsbegrepp och ibland finns andra människoungar här. Ganska stora men i och för sig men ändå ungar. När matte och husse kommer hem blir vi glada. Då busar vi som bara den ända tills att de sätter sig i soffan, då lägger vi oss i någons knä tillsammans och sover en timme eller två. Sen äter vi och leker, busar, springer en timme. När matte och husse går upp hänger vi på. Då busar vi i sängen så matte blir rädd. Biter varandra så den andra jamar plågsamt. Kryper under täckerna och kittlas/rivs. Sen somnar vi sött mellan de två, fast just invid husses lår. Matte är lite avundsjuk men tycker ändå att det är lite skönt för hon skulle nog sova erbarmerligt dåligt om vi såg så nära henne. Hon vaknar ändå flera gånger varje natt och känner på oss så att vi andas. 

                             Marie Curie

Vi saknar just inte Doris, Alfred eller ens mamma särskilt mycket alls men är så glada att vi har varandra ❤️

Kattledigt

Att lämna kattfröknarna hemma och gå till jobbet ger mig samma känsla som när jag hade permission från BB på julaftonen 1988 och inte fick ta Oskar med hem. Skulle hem mellan 15-19 för att fira lite jul och det gick ju "sådär". Herre Jösses vad man önskar att man hade fått vara hemma med de små liven. Dock har Johanna och Elin varit där med dom i dag (åtminstone del av dag) Det är också de som fotograferat dagens bilder.

Apropå Oskar: I dag har jag Skypat med honom. Frågade om han har hemlängtan. "Nej, faktiskt inte, jag längtar bara efter er, familjen och vännerna". Man får glädjas åt att han har det bra och att det finns Skype, mail, sms och sociala medier. Hoppas att de kommer hem i sommar och satsa på att resa dit i november. Älskade unge, nu har jag inte sett honom på exakt 1,5 år. 

Min klumpkänsla i halsen har kommit tillbaks. Känns som om det sitter en marschmallow och trycker mot luftstrupen. Inbillning har jag tänkt. Men så läste jag att 10 % av de som opereras får tillbaks det, det räcker med att blir lite vävnad kvar så kan den växa ut igen. Har nu kontaktat endokrinkirurgen igen för en koll. Antingen är jag en av de 10% eller så är jag hypokondrisk. 

I kväll hejar vi på Brynäs och gosar med kattungar ♥