Dagen då jag blev en ofrivillig tidsoptimist

Jag brukar alltid hålla tider och ser mig verkligen inte som någon tidsoptimist. I dag blev det lite tokigt. Jag hade en läkartid på vårdcentralen kl 08,20. Tänkte att det blir ju lite sovmorgon. Fast just det glömde jag och eftersom jag är en hyfsat morgonpigg en så gick jag upp när klockan ringde och tänkte att då kan jag ju både läsa tidningen noggrant OCH gå en omväg dit och på så vis få en längre morgonpromenad. Bara det att min vårdcentral ligger typ en liten promenad bortanför mitt jobb (tar alltså lite LÄNGRE tid att gå dit än till jobbet) Nåväl, jag promenerade neråt Nydala, till Mälarbadet, Telgehus och Bergvik. 

Fotar lite och beundrar alla vackra vårtecken.

. 

Först när jag närmar mig Hansta Strand tittar jag på klockan. Då har jag 18 minuter på mig att hinna i tid (och man vill ju ha hunnit registrera sig i kassan och betala innan man blir uppropad) Jag sprang således från Hansta Strand till Telgeakuten. Löparskorna var på men sen hade jag ju jeans och vit skjorta. Jag var där 3 minuter för sent (enligt min klocka, 5 enligt vårdcentralens) men hade inte hunnit bli inropad. Mycket röd i nyllet och svettig. Men min morgonpromenad blev 5,94 km i stället för den snabbaste vägen som är 2,7 km (sen gick jag ju därifrån, på lunchrasten, hem från jobbet och till stan på yogan, och dagen totala kilometrar blir 16,12 ) 

Att vara tidsoptimist är inget för mig. Och ärligt talat, inte yoga heller. Självklart kommer jag att fullfölja kursen men sen ska jag nog lägga en lapp o förslagslådan på Folkuniveritetet. Kurs önskas: Diskuskastning för kvinnor 40+