Yogan

Går sådär. Men jag tror att det är bra för kroppen min. Andning och små, små rörelser som gör att man använder muskler man inte visste att man hade. Men jag kanske är den stelaste elev som någonsin tagit en yogalektion. Jag tror att om man är en vig en (som min storasyster) ser bilder av personer som yogar så tänker man att det där vore nog något för mig? Så tänker jag när jag ser kulstöterskor eller diskuskastare. Tyvärr hade Folkuniversitetet inga sådana kurser. 

Så här vill jag se ut:

Eller så här...

 

Tyvärr är det långt från realiteten. Hur stel kan man vara? Det känns som min vänstra höft håller på att hoppa ur led bara av att sitta skräddare. Först tänkte jag att jag kanske måste gå till en kiropraktor men jag har ju verkligen inga andra besvär. Jag kan gå hur långt som helst utan att få ont. Springer 5 km utan det minsta känning av ont. Börjar man manipulera kroppen så kanske det är att be om problem?

Jag får helt enkelt erkänna att jag är en stel en. Det blir ju inte sämre av yogan, snarare tvärtom. Men ändå. Fortsätter dagdrömma till bilderna i detta inlägg för det är ju bra att ha en målbild. Har jag hört.

Suck.